Konsulting och bemanning blandas lätt ihop i IT-branschen. Om kunder och leverantörer börjar tala klarspråk om vad de efterfrågar och erbjuder så blir resultatet en mycket effektivare marknad.

Skillnaden mellan konsulting och bemanning börjar och slutar i kundens synsätt på tjänsten som köpts. Du anlitar en konsult för att du har ett problem och behöver hjälp att lösa det. Du ska inte behöva veta hur uppgiften ska lösas, bara att det behöver göras.

Anlitar du ett bemanningsföretag däremot vet du precis vad som behöver göras, men du saknar någon som kan göra det. Även om arbetet som ska utföras kan vara komplext och kräva djup kompetens så är utgångsläget helt annorlunda.

När du som kund har en väl avgränsad uppgift som måste utföras så handlar valet av leverantör bara om den klassiska frågan: billigt, snabbt och bra; välj två. För leverantören så blir det en förutsägbar affär: hög beläggningsgrad, men marginaler som i bästa fall kan kallas goda för de som kan positionera sig i premiumsegmentet.

Men när du som kund står inför ett problem, för dig känt eller okänt, så fungerar inte marknaden på samma sätt. Andra prismodeller blir möjliga, och som leverantör kan du på ett helt annat sätt få rejäla marginaler. För områden där möjligheten att mäta ROI är god begränsas intäkterna inte av något annat än hur mycket värde du kan skapa för din kund. Där det inte är lika lätt att mäta direkta effekter av en konsultinsats så kan man i alla fall få mycket bra betalt för nedlagd tid.

Bemanning innebär att du som leverantör förväntas leverera ett antal persontimmar där personen ifråga presterar ett godkänt resultat. Som leverantör vill du ha så många uppdrag som möjligt eftersom lönsamheten per debiterad timme är relativt låg och kompetensen behöver bara matcha kundens kravprofil. Som kund vill du hålla kostnaden nere sålänge som “jobbet blir gjort”.

Konsulting innebär att du som leverantör vill skapa så mycket värde som möjligt för din kund, eftersom ditt resultat direkt eller indirekt är kopplat till kundens. Som kund ställer du bara konsultens ersättning i relation till skapat värde och att byta leverantör görs inte för en smärre kostnadsbesparing. Du som leverantör vill inte växa för storlekens skull utan expanderar bara när tiden är rätt och kompetensen säkrad.

Det finns inget fel i att syssla med vare sig bemanning eller konsulting. Men det gäller att vara tydlig med vilket av dem som gäller – både som kund och leverantör. Jag tror att många misslyckade IT-projekt kan härledas till en situation där kunden förväntade sig en konsult men leverantören inte hade kompetens till detta. På samma sätt kan de flesta konsulter vittna om frustrationen som uppstår när kunden förväntade sig inhyrd personal men skaffade konsult.

Vissa saker blir helt enkelt bättre på engelska. Jag återvänder till 24 Hour Business Camp i slutet på oktober, vilket känns jättekul. 120 personer på Hasseludden som visar att execution is everything.

Ted Valentin arrangerar tillsammans med Stockholm School of Entrepreneurship, en organisation jag inte känner till särskilt väl mer än att de brukar bjuda in till diverse events med koppling till entreprenörsskap. Det återstår att se om det blir samma känsla som i januari, speciellt när anmälningssidan begärde “en ansökan på max 2 A4″ vilket kändes väldigt lite 24hbc. Kul blir det nog oavsett!

Joel Falck skrev ett inlägg för ett tag sedan om ett ämne som jag har en lite annorlunda synvinkel på. Eftersom jag delade med mig av lite av min historia till Joel och Anton Malmberg på prisutdelningen för 24 hour business camp – efter att ha intagit en del socialt smörjmedel, bör tilläggas – så tänkte jag publicera mina tankar om det här ämnet.

Jag behöver inleda med att berätta att det här är mina åsikter, ingen bevisad sanning. Det återstår att se om min inställning och mina val leder till något som gör att jag får uttala mig om det här med någon form av auktoritet. Studierektorer, jag finns tillgänglig för föreläsningar från och med år 2015

Jag tror att den här frågan bara kommer att bli mer relevant, ju fler gymnasieungdomar med driv som inser att de inte behöver, men framför allt inte vill vänta till efter studenten med att förverkliga alla idéer och drömmar som man bär på.

Däremot är det viktigt att inte försaka framtida möjligheter för nuets otålighet. Man kan nedprioritera utan att för den skull låta något förfalla helt. Jag förstår att om man satsar som på 20,0 i snittbetyg från gymnasiet, så kräver det i alla fall stundtals att skolan sätts i första rummet. Frågan är då huruvida det snittbetyget är tillräckligt viktigt för att man rationellt ska kunna motivera sig själv att lägga ned den tiden som behövs.

Det är min bestämda övertygelse att gymnasiebetyg som sådana inte spelar någon roll förutom i de av samhällets konstruktioner som är byggda för att prioritera dessa – alltså intag till högskolan. Beroende på vad man själv har för livsmål och hur väl man tycker att man känner sina egna prioriteringar, kan man behöva hålla alla dörrar öppna. Vill man därför ha möjlighet att söka till svensk läkarlinje, då är 20,0 ofrånkomligt. Det finns andra goda skäl till att vilja få 20,0 i snitt – och en hel del mindre goda sådana. 

Jag anser att om man satsar på 20,0 så ska man ha det kristallklart för sig vilka anledningarna till det är, eftersom det kräver så enormt mycket mer än att vara nöjd med någon poäng under. Detta helt enkelt eftersom varje kurs, varje lärare, varje prov blir ett stressmoment – ett enstaka misstag räcker för att förstöra ditt perfekta resultat. 

En liten hemlighet för oss skoltrötta och livshungriga är högskoleprovet. Jag skrev mitt första högskoleprov i första terminen i åk 2, och kände mig efter det bra mycket tryggare i mina prioriteringar. Visserligen fungerar inte alla bra i provsituationer, men högskoleprovet är ett prov som man om inte annat kan få bra resultat på med tillräckligt mycket av rätt typ av förberedelse.

Jag klarade mig genom gymnasiet utan någon särskild tidsspillan – jag arbetade heltid under hela åk 3, exempelvis – genom en kombination av övertalningsförmåga och arrogans. Ask for forgiveness, not permission. För mig hjälpte det säkert att små friskolor har ett egenintresse i att varken rapportera frånvaro eller att sätta onödigt låga betyg – men jag hade aldrig klarat det utan många samtal med lärare och rektor för att visa att jag inte var någon vanlig pundare som spenderade dagarna med att spela Counter-Strike.

Avslutningsvis: det finns ingen annan som kan berätta hur du ska göra förutom dig själv. Prestige i form av gymnasiebetyg ger, i min mening, inte mer än stolta föräldrar på studentdagen – och det finns klart bättre sätt att göra sina föräldrar stolta på.

Och Joel, SPUNK ser ju ut att vara ett klockrent upplägg. Om du kan koncentrera din skoltid till en dag i veckan med din skolas välsignelse så känns det som en perfekt lösning. Kör hårt.

Äntligen är allting klart och ombokat för att jag ska kunna vara med på 24 hour business camp i slutet på januari.

Det är imponerande hur Ted Valentin lyckats gå från en liten idé som från början var tänkt att vara en 10-15 personer i november, till vad som antagligen blir 2009 års event med över 70 personer och flera välkända sponsorer. Grymt jobbat!

För egen del blir det ett rejält tidsoptimistiskt schema, då jag landar på Arlanda ca. 20 timmar innan båten till Hasseludden går. Jag ska försöka få så mycket sömn som möjligt, men det kommer väl att sluta med att jag bara sitter och väntar och skissar på planen i huvudet.

Vi ses där i januari! Om en dryg vecka sticker jag till Thailand för att förbereda mig och jobba på mina projekt som kräver mer än ett dygns arbete