Jag inser att det är nästan precis tre månader sedan mitt senaste inlägg. Dags att mata Google med lite innehåll med andra ord.
Som framgår av mina tidigare inlägg här så registrerade jag den här domänen och började blogga för att kunna slå alla andra Martin Melin i Googles sökresultat för vårt namn.
Därför vill jag gärna hjälpa andra med liknande projekt, och det här är något som jag tycker är en rolig idé som görs för en viktig sak. Med bilden här nedanför bidrar jag med den lilla länkkraft jag har till att nyansera sökresultaten i Google för ett av 2010 års viktigaste sökord:
”If you have something that you don’t want anyone to know, maybe you shouldn’t be doing it in the first place” – Eric Schmidt, Google
Eric Schmidt visar på en mycket oroväckande inställning till integritet, och det finns få positioner där en sådan åsikt kan göra mer skada än som Googles CEO.
Apropå det uttalandet påmindes jag om Bruce Schneiers välskrivna The Eternal Value of Privacy från 2006:
For if we are observed in all matters, we are constantly under threat of correction, judgment, criticism, even plagiarism of our own uniqueness. We become children, fettered under watchful eyes, constantly fearful that — either now or in the uncertain future — patterns we leave behind will be brought back to implicate us, by whatever authority has now become focused upon our once-private and innocent acts. We lose our individuality, because everything we do is observable and recordable.
Människors beteende förändras när de är medvetna om att de kan vara övervakade. Oavsett hur otroligt det är att någon skulle vara intresserad av just deras kommunikation, så finns kunskapen om att möjligheten finns undermedvetet kvar. De flesta kanske inte ens märker effekten, men faktum kvarstår: det uppstår en självsanering, en egencensur, av människors kommunikation genom att berätta att de kan vara övervakade.
Vi vet inte vad effekten av det här blir om 10 år, 20 år, 100 år. Och det farliga är att vi aldrig kommer att objektivt kunna bedöma hur vårt beteende har förändrats, eftersom förändringen sker så gradvis att vi inte ser skillnaden.
Med anledning av gårdagens strul hamnade jag på Netnods grafer över Internettrafiken i Sverige.
Jag märkte då något mycket intressant på tvåårsgrafen över trafiknivåerna:
Det stora fallet i våras är ju den omtalade ”IPRED-effekten”. Men titta vad som har hänt efter en sommar utan några fällande domar; trafiken är tillbaka på den nivå den var innan IPRED trädde i kraft!
Undrar vad som händer nu när det första och mest uppmärksammade IPRED-fallet har stängts ner av hovrätten som klokt nog förstått att material inte är ”tillgängligt för allmänheten” bara för att det finns tillgängligt på en lösenordsskyddad server.
Via irländska Contrasts blogg hittar jag en liknelse som förklarar fördelen med iterativ utveckling på ett synnerligen bra sätt.
När du tillverkar en stor tårta så kan du börja med en tårtbotten, lägga på lager efter lager av fyllning och avsluta med glasyr. Men du kan också börja med en liten muffins, för att sedan gradvis baka större och större bakverk. Fördelen är att du alltid har något att servera, även om du får slut på tid eller pengar halvvägs in i projektet.
Eller det lite mer seriösa citatet som Contrast länkar till:
”A complex system that works is invariably found to have evolved from a simple system that worked. The inverse proposition also appears to be true: A complex system designed from scratch never works and cannot be made to work. You have to start over, beginning with a working simple system.” – John Gall, Systemantics
Tycka vad man vill om Radiotjänst men jag föll för den här illustrationen om skillnaden mellan pappers- och e-fakturor:
Lättare än så här blir det knappast att se skillnaden i energiåtgång. Det är illa att det fortfarande skickas så mycket fysisk post, men vi är på väg åt rätt håll. Många (de flesta?) kommuner, landsting och statliga myndigheter kräver ju att leverantörsfakturor ska skickas som e-faktura. Det är bra för miljön – och Vismas plånbok.
